Teman
Här skriver vi lite om våra tankar
inom olika områden och berättar hur vi förbereder oss och hur vi avser
tackla de situationer som vi kan föreställa oss kommer kunna inträffa.
Väderinformation
Även om vi förberett oss på att förhoppningsvis kunna hantera vilket
busväder som helst så är det naturligtvis värdefullt att veta vad som
komma skall om vi är ute till havs och kunna vidta åtgärder i tid eller
att kunna planera när det t ex är lämpligt att lämna en trygg hamn. Vi
försöker ha helkoll på väderläget hela tiden.
Väderinformationen inhämtar vi på i
huvudsak fem sätt:
1. Lyssna på radion.
Bortom SMHI´s räckvidd är det
framför allt BBC´s shipping forecast på 198 kHz som gäller. Rapporten
rabblas fram snabbt så det gäller att vara på alerten när den kommer. Vi
har en bandspelare med timer i radion (en Sangean ATS 818) så vi kan
spela in rapporten utan att behöva tänka på att passa sändningen vilket
visat sig värdefullt. Dessutom kan vi repetera rapporten om vi missat
något. (Det är ju inte ovanligt under semesterseglingarna i Stockholms
skärgård att man vaknat upp när meteorologen säger "Bottenhavet och
Bottenviken..."!) En sak att tänka på är att spola tillbaka bandet efter
rapporten för annars vet man inte vilken rapport man lyssnar på.
2. VHF-sändningar från
kustradiostationer. Dessa stationer sänder regelbundet ut rapporter
med vädervarningar.
3. Navtex.
Denna utmärkta apparat lagrar
löpande rapporter i textformat på en display. Vi använder nu Furunos
Navtexmottagare NX 300D och är mycket nöjda med den. Den är lätt att
programmera och tydlig. Utöver väderinfo tar Navtexmottagare även emot
navigationsvarningar mm. Navtex som sänder på LW 518 kHz kan tas emot
långt ute till havs.
Navtexen är framför allt värdefull på nordsjön och i engelska farvatten.
4. Grib-filer som hämtas till en laptop och som visar
vädersituationen inom ett visst område som man väljer ut. Grib-filer är
kompakta och lämpar sig därför för nedladdning över satellittelefonen
som har låg överföringshastighet. Informationen i Grib-filer beräknas av
datorrobotar i USA och tillhandahålles av
NOAA. Beräkningsresultaten presenteras som vindpilar vilka visar
riktning och styrka. Även lufttrycken kan visas i det visningsprogram
som erfodras för presentationen på datorskärmen.
Under vår långsegling till
västindien 2007-2008 var dessa filer vår huvudsakliga
väderinformationskälla. De är förbluffande säkra beträffande riktning
trots att de skapas av en robot. De vindstyrkor som anges tyckte vi
dock var i underkant.
I hamn med internetkontakt kan vi
ta ned filerna med programmet Ugrib (via www.grib.us ). Den sparade filen
med info upp till 7 dygn kan sedan tas fram vid lämpligt tillfälle och
studeras i lugn och ro. Man måste naturligtvis ta de sista dagarnas info
med stor nypa salt men de ger en viss antydan om kommande lågtryck m m
vilket t ex hjälpte oss att välja väg över havet.
Ute till havs hämtade vi då
filerna med hjälp av Iridium satellittelefon. Denna gång hoppas vi också
kunna använda vår nya kortvågsradio för att hämta ned gribfiler. Som
leverantör av grib-filerna använde vi Saildocs som skickar ett
robot-email från
query@saildocs.com med filerna som bilaga. Med saildocs kan man
prenumerera på ett område och får då automatiskt vald information via
ett email klockan 6 UTC varje morgon så länge subscription gäller. Det
fordrar att man har en fungerande email ombord. Under förra
långseglingen använde vi oss av Globalmarinenets ”iscribe”-service (
www.globalmarinenet.net ) Nu skall vi satsa på Sailmail eller
Winlink via kortvågsradion och Pactormodem.
5. Vädersidor på Internet
kan vi utnyttja när vi är i hamn och får tillgång till Internetcaféer
eller wifi hotspots. Det finns en uppsjö olika vädersiter så det är bara
att välja och vraka och ta den man trivs bäst med. Vi har listat några
under fliken ”Länktips”.
I västindien tittade vi mest på
www.windguru.cz . Den visar vind och vågor 5 dygn framåt.
Top
Sjökort
På en så lång segling som vi planerar skulle en samling av
papperssjökort bli mycket dyr, utrummeskrävande och svårhanterlig. Vi
satsar därför istället på följande lösning:
- Översiktskort i skala
1:400000 eller större (upp till 1:3500000)
- Imrays plastbelagda
översiktskort i varierande skalor mellan 1:75000 och 1:300000 för
Europeiska farvatten och atlantöarna. Dessa kort har även detaljer
på angöringsområden så man klarar sig långt med enbart dessa.
- Digitala
Blue-chart kort till Garmins GPS-plotter.
Vi använde under hela Västindienseglingen en Garmin 298 och den
fungerade bra hela tiden så vi fortsätter med den även på Septima.
Den har dessutom grafisk ekolodsfunktion vilket är guld värt i vissa
lägen. Vi är mycket nöjda med den.
Som komplement till sjökorten är
pilot-böckerna ovärderliga.
Top
Självstyrning
Vid en långsegling med liten besättning är en av de viktigaste
utrustningsdetaljerna ombord en tillförlitlig självstyrningsanordning.
Det finns två alternativa sätt att
lösa detta på:
-ett mekaniskt vindroder
eller
-en elektromekanisk autopilot
Vindroder
finns i ett flertal olika konstruktioner. På vår OE 32 HULDA använde vi ett av
typen Sailomat 601.
Ett vindroder fungerar så att signalen från en vindflöjel vid en
kursavvikelse påverkar t ex en separat åra som svänger ut åt sidan. Från
åran leder linor som är kopplade till båtens rorkult så att denna dras
åt det håll som för tillbaka båten på rätt kurs. Fiffigt! Och det
fungerar förbluffande väl på många båtar. Men platskrävande och inte
alltid möjligt att montera på båtens akterspegel.
På Septima har vi tyvärr inte
funnit det möjligt att montera ett vindroder eftersom vi har så mycket
annat som skall fungera i aktern (solpaneler, badplattform, jolledävert
mm) så vi får klara oss med en autopilotlösning.
När vi köpte Septima fick vi med
en autopilot av märket Autohelm ST6000, typ1. Denna är i svagaste laget
för en så stor båt som Septima (ca 11 ton) så vi har nu installerat en
hydraulisk autopilot (Nexus) som är nästan dubbelt så stark. Den gamla
Autohelm-piloten stoppar vi undan som en reservenhet.
Det skall bli mycket intressant att erfara hur god nattsömn vi kommer
att få under överseglingar när autopiloten skall göra sitt jobb under
våra kojer. Vindrodret hade den underbara fördelen att vara tyst!
Top
Rigg
Septima är masthead-riggad vilket innebär att förstaget går ända upp till
masttoppen. Fördelar med denna rigg är att den inte behöver några
backstag vilket underlättar vid läns och slör och vidare att den är
enkel och stark vilket är skönt ute på havet.
Vi har kompletterat riggen med ett
kutterstag som är infäst i masten 80 cm under masttoppen och i däcket
1,25 m bakom förstagets fäste. Däcksfästet sitter en bit in över
ankarboxen varför en kraftig rostfri vinklad stålkonstruktion
tillverkats som fördelar dragkrafterna dels ned till ankarboxens skott
och dels ut över en större däcksyta. Infästningen i masten är så nära
toppen att vi inte behöver komplettera med några backstag enligt Seldéns
anvisningar. Med detta arrangemang får vi en enkel rigg men många
möjligheter att anpassa segelsättningen till både hårda och lätta
vindar.
Akterstaget har försetts med
isolatorer så att det kan utnyttjas som antenn för kortvågsradion.
Top
Segel
Vilken segelgarderob tar man med sig på en långsegling? Så många som
utrymmet i båten medger är det enklaste svaret. Riktigt så enkelt är det
dock sällan.
Med rullsegel blir emellertid denna frågeställning ganska enkel eftersom
platsbehovet för segelsäckar inne i båten till stor del bortfaller.
Våra rullsegel är genuan,
kutterfocken och storseglet.
För hårt väder har vi förberett
oss med ett trysail på 9,5 m2 som kan hissas i mastprofilens
ränna bredvid rullsegelintaget. Med detta lösfotade segel och en delvis
inrullad kutterfock räknar vi med att kunna hantera båten i busväder.
Vårt trysail kan i nödfall också tjäna som reservsegel om storseglet
skulle gå sönder.
Utöver dessa tar vi med en
genacker eftersom vi planerar att segla över ekvatorn och då passera
lättvindsbälten (t o m stiltjebälten) där varje vindpust måste
utnyttjas. Vi stuvar genackern bakom ryggstödet på babords salongssoffa.
Ett litet segel till följer med oss och det är ett ankarsegel.
Det är en liten triangel som vi sätter upp på
akterstaget när vi ligger på svaj. Denna snibb minskar båtens
svängningar och därmed påkänningarna på ankaret. Vårt ankarsegel är en
modifierad stormfock från vår Havsfidra som vi hade för flera år sedan.
Top
Strömförsörjning
Med alla navigationsinstrument, radio, kommunikationsutrustning, kylskåp
mm är dagens segelbåtar relativt stora strömslukare.
Septima är inget undantag så vi måste förse oss med vettiga lösningar
på hur batteribanken skall fyllas med amperetimmar.
För att känna batteriernas aktuella tillstånd tycker vi att endast en
voltmeter är för okänslig så vi har rustat oss med en "tankmätare" vilken förutom spänningen på förbrukarbatterierna även visar hur många Ah som finns kvar i
batteriet och även hur mycket ström som förbrukas eller laddas
för tillfället.
Denna mätare är mycket värdefull. Inte minst är möjligheten att se hur
mycket ström som varje apparat förbrukar värdefull eftersom det ökar
medvetenheten om vart amperetimmarna tar vägen och även möjligheten att
se om någon strömtjuv är inkopplad i onödan.
Vi fyller på batteribanken på flera sätt:
- motorns generator (50 A). Vi hade ursprungligen 110A-generator av
märket Prestolite (orginal vid leverans av Solé Mini 62) men den var
opålitlig och gav oss en hel del problem så vi valde att gå ned till
en standard 50A generator som Mitsubishimotorerna använder sig av.
Vi får se hur länge den håller. Än så länge laddar den bra.
- solceller (2st á 55W=110W)
- vindgenerator. Vi skaffade en Air Breeze som upgavs vara tyst och
effektiv. När vi gick genom ovädren vid ekvatorn gav den dock upp.
Vi var olyckliga men lyckades få igång den efter att ha plockat ned
den i småbitar och lyckats sätta ihop den igen. Den har en inbyggd
regulator som kan ställa till problem.
Den har inte laddat så mycket som utlovats och eftersom den dessutom
för ett ordentligt oväsen (den är inte alls så tyst som reklamen
utlovar) har vi nu bytt ut den mot en Aerogen 6. Vi är jättenöjda
med förändringen. Den hörs knappt (viktigt tycker vi) och den ger
ordentligt med stöm.
- landström när vi ligger i hamn med tillgång till 220V.
För att reducera strömförbrukningen använder vi LED på flera ställen.
Top
Böcker
Skönlitteratur:
Vi tar med oss så många vi får plats med! I hamnar och vikar kommer vi
att kunna förnya oss genom att byta böcker med andra seglare (ett
trevligt inslag i seglarlivet).
Dessutom skall vi ta med oss talböcker att lyssna på under nattpassen.
Pilots som vi tar med oss:
Atlantic Pilot Charts sammanställda av J. Clarke. Denna samling
av ström- och vindkartor täcker Norra och Södra Atlanten samt Caribbean
och Medelhavet och visar huvudsakliga riktningar och styrkor månadsvis.
Reeds Nautical Almanac 2010.
Bibeln vid segling längs Europas kuster med uppgifter om hamnar,
tidvatten mm. Nödvändig.
North Biscay av Mike and Gill Barron (Imray)
Atlantic Spain and Portugal av M. Walker och A. Hammick (Imray).
Atlantic Islands av A. Hammick (Imray) beskriver Azorerna,
Madeira, Kanarieöarna och Cap Verde.
Guide to Venezuela and Bonaire
av Chris Doyle
The Panama Cruising Guide
av Eric Bauhaus
Cruising Ports the Central
American Route av Pat Rains
Cuba a Cruising Guide av
Nigel Calder
Handböcker i vårt bibliotek:
Lonely Planet, South America on a shoestring
The Atlantic Crossing Guide av R. Allen och A. Hammick.
World Cruising Handbook, J
Cornell
Boatowners Mechanical and
Electrical Manual, Nigel Calder
Storm Tactics, Lin & Larry
Pardey
Offshore Sailing, 200
essential passagemaking tips, Bill Seiffert
Jourläkarboken, Per &
Astrid Björgell
Handbok för långseglare,
C-E Tovås
Top
Nödsituation
Det finns många möjligheter att måla upp skräckscenarios kring tänkbara
katastrofsituationer såsom
- Kollision
- Man över bord
- Sjukdom
- Rigghaveri
- Grundstötning
- Hårt väder
- mm
Vi försöker att inte avskräckas av
dessa utan rustar oss så gott vi kan genom att tänka igenom en
handlingsplan för respektive situation och ta med lämplig utrustning för
att hantera det uppkomna läget.
Nödutrustning vid behov av att
kunna lämna båten är
- livflotten
Vi har en 6-mans Autoflug Alk 2000 som ligger i container på
däcket.
- grab-bag
En behållare (vattentät) med nödutrustning som vi snabbt skall kunna
ta med oss om vi tvingas lämna båten. Denna innehåller
EPIRB
(sändare av nödsignal med GPS-position till flygplan och
satelliter), handburen VHF, satellittelefon, hand-GPS, passkopior,
kreditkort, jordnötter, fiskedon mm
- nödsignaler (raketer, bloss)
- vattenbehållare
- kläder i vattentät bag
För sjukdomssituation avser vi
medföra en uppsättning mediciner (loggboksförda) och förbandsmateriel.
Vi kan söka rådgivning genom att ringa någon läkare med
satellittelefonen.
Vid ett rigghaveri kan vi behöva kapa löst hängande rigg med en kraftig
bultsax.
För att kalla på hjälp har vi VHF som är användbar nära land eller om
ett handelsfartyg (som förhoppningsvis lyssnar på kanal 16) finns i
närheten. Med kortvågsradion kan vi eventuellt få iväg ett nödanrop som
uppfattas någonstans i världen. Bäst framgång med nödanrop får vi nog om
vi ringer sjöräddningen med vår Iridium
satellittelefon.
Top
Ankring
När vi köpte Septima satt ett CQR-ankare i
fören. Vi använde detta sommaren 2009 med varierad framgång. Det kan ta
lång tid innan man får fäste i botten med ett CQR-ankare. Tidigare har
vi haft en del dåliga erfarenheter med denna typ så inför vår
långsegling vill vi satsa på en bättre lösning. Vad skall man då välja??
Ett ankare med en rörlig led som CQR kan ha svårt att få grepp i botten
igen om det ryckts loss efter en vindkantring
På Hulda använde vi ett Bruceankare. Det
fungerade oftast bra men ibland ville det lägga sig på sidan och greppet
blev då osäkert.
De nya spadformade ankartyperna som Rocna och
Spade förefaller var bättre på att få grepp även efter att ha ryckts upp
efter en vindkantring. Rapporter från erfarna långseglare pekar på
bättre förmåga att få fäste och ankring kan ske med kortare kätting utan
att äventyra säkerheten. Nackdelen med dessa är dels priset och dels att
de inte passar lika bra som vårt CQR på rullen i fören på Septima.
Vår lösning blev att själv tillverka ett
spad-ankare med egen design som anpassats till fören. Med 17 kg
rostfritt stål och 10 kg bly hade vi ett tag ett 27-kg spadankare som passade
på ankarrullen utan att sticka ut för långt. Efter ett antal draggningar
konstaterade vi dock att egendesignen inte höll måttet (för mycket bly
gjorde att det tippade på fel sätt). Vi sänkte ankaret på djupt vatten
utanför Union Island och köpte ett 20 kg Bruceankare som ger bra grepp.
Vi har också ett Spadeankare med som reserv. Det
passar dåligt på rullen i fören med det är ett förträffligt ankare och
skulle vara bra som huvudankare om det passat bättre i fören.
En uppenbarligen viktig detalj vid tandemankring
(två ankare ca 10 m efter varandra i hårt väder) är att fästpunkten i
framkanten på ankaret som är närmast båten (huvudankaret) skall sitta
lågt. Om extraankaret fästs i det hål (ring) som normalt sitter upptill
på t ex Bruce eller CQR (för triplinan) blir dragriktningen fel och
huvudankaret kan brytas upp och släppa greppet i botten.
Top
Solskydd
I de varma trakter där vi avser att segla
behöver vi skydda oss mot den obarmhärtiga solen. Både när vi seglar och
när vi ligger stilla.
På vår HR 382 förhindrar storskotet att vi kan
täcka sittbrunnen helt med en s k bimini under segling. Den
bimini-variant som Hallberg-Rassy kan tillhandahålla tyckte vi hade en
del svagheter. I nedfällt läge vill vi att ställningen inkräktar så lite
som möjligt på värdefullt däcksutrymme. och ansluter bra till både
vindrutan och livflotten. Claes bockade till några 22 mm rör och
anskaffade rostfria fästelement så att vi fick en ställning som ansluter
bra till vindrutans form i nedfällt läge men ändå ger att bra solskydd
uppmonterat under segling.
Båtskräddarn hjälpte oss att sy skyddet i beige stamoidväv (helt tät
mot solstrålar) samt ett fodral som vi kan skydda hela paketet när det
ligger nedfällt framför vindrutan.
Vi har seglat med biminin uppe under långa
seglatser och den är mycket värdefull när solen skiner som mest.
I hamn vill vi kunna skydda oss mot solen även
på akterdäcket och har nu kompletterat med ett soltak som vi spänner upp
över bommen och två linor från akterbågen fram till toppvanten. Detta
kan naturligtvis bara sättas upp när vi ligger stilla och vinden är
måttlig men det är ju förhållanden som råder långa perioder under en
långsegling.
Top |
